”Orättvisor har alltid engagerat mig”

– Drivet att engagera mig kom nog definitivt hemifrån, det var mycket diskussioner hemma. Det fackliga gav mig som ung möjlighet att påverka, driva frågor och företräda andra. I början handlade det framför allt om ungdomsfrågor och orättvisor i allmänhet. Jag har alltid engagerats av orättvisor.

Inkörsporten var fackklubben på Elitfönster i Vetlanda, där hon arbetade efter gymnasiet. Mamma jobbade på samma fabrik, pappa i metallindustrin.

– Trä och metall var de stora industrierna i Vetlanda. Jag valde träindustrin, där villkoren var lite bättre. Jag gjorde ett uppehåll för att plugga men återvände sedan till fönsterfabriken igen. Jag hade många fackliga uppdrag lokalt, det var en bra avdelning som lät unga ha ett brinnande intresse och vara delaktiga.

Längtade till storstan

Engagemanget ledde till att Madelene Engman 2007 gick en ombudsmannautbildning. När Grafiska förbundet i samma veva sökte folk till Stockholmsavdelningen passade det bra med hennes växande längtan till storstan.

– Det var ett helt nytt område för mig, som tidigare bara arbetat med skogs- och träbranschen. Det var också andra utmaningar i storstan än på landsbygden och väldigt lärorikt.

2009 slogs Grafiska förbundet och Skogs- och Träfacket samman och bildade GS. Madelene rekryterades till förbundskontoret. Branscherna är olika på många sätt men har gemensamt att det över lag är små arbetsplatser.

– Grafiska har två kollektivavtal som är förhållandevis olika. Förpackning har fler skift, vilket är en utmaning för facken, men där sköter de lokala klubbarna mycket. Inom Infomediaavtalet är det många små företag. De som driver bolagen är ofta själva väldigt kunniga inom den grafiska branschen och intresserade av branschens utveckling.

Bra förhandlingar kräver respekt

Som 36-åring valdes Madelene Engman 2016 till första vice ordförande och ny avtalssekreterare av kongressen. Hon tycker det är fantastiskt att på heltid få göra det hon brinner för, även om jobbet stundtals även kan vara svårt och ibland frustrerande.

– Jag känner mig lyckligt lottad som får vara med och påverka, och att ha fått förtroendet från medlemmarna, förtroendevalda och arbetskamrater. Och så är det ju kul med förhandling! Att bryta och bända, försöka övertyga och komma fram till lösningar. Jag brukar tänka på när det är tungt ibland.

Förutsättningarna för årets avtalsförhandlingar är utmanande. Majoriteten av GS medlemmar bor i hus på landsbygden och drabbas hårt av stigande räntor och de allt högre priserna på bland annat el, påpekar Madelene Engman.

– Samtidigt ska vi förklara för dem varför vi inte kan kräva kompensation för den höga inflationen. Det är extremt tufft. Medlemmarna har höga förväntningar, som behöver mötas av ett tillräckligt bra resultat.

För att det ska bli bra förhandlingar behöver det finnas ärlighet och respekt för att parterna företräder olika intressen, menar hon.

– Medlemmarna kan ibland tycka att det väl bara är att banka näven i bordet, men parternas förhandlingsmodell förutsätter att vi respekterar varandra och står upp för vad vi kommer överens om, även mot de egna medlemmarna. Det handlar inte om att vinna eller förlora, det tankesättet hör liksom inte hemma vid förhandlingsbordet.

Står partsmodellen och industriavtalet starka, skulle du säga?

– Att som parter leverera gemensamt är en tuff utmaning. Men industriavtalet och partsmodellen gynnar svensk arbetsmarknad väldigt mycket. De har genererat ett lugn, en stabilitet och reallöneökningar, samtidigt som de internationellt konkurrensutsatta företagen har stärkts.

Madelen Engman ser även utmaningar för den svenska modellen, exempelvis EU-frågor som påverkar och även löneskillnaderna mellan offentlig och privat sektor.

– Det är något som vi parter tillsammans behöver se och vara ödmjuka inför.